Vi hade en del fysiska och psykiska utmaningar. En utmaning var att vi skulle bära upp varandra upp för en brant backe, när en person var uppburen fick de inte hjälpa till att bära mer. Det var tufft, det var varmt och det var brant. Det var inte bara tufft fysiskt, utan när det blev tungt fick man tänka på något man kämpar för och bara köra på medan resten hejade på. Jag bar upp en på min rygg och hjälpte till en annan gång, annars var jag mest support. Men vilka kämpar jag har i min klass! Deras knä blödde, deras styrka försvann och de orkade egentligen inte mer, men de fightade igenom! Vi var ett team och vi klarade det! Det var en häftig utmaning som verkligen fick oss tajtare.
Vi gjorde fler övningar och sen på kvällen hade vi teamnight med bön och lovsång.
Jag är så stolt över min klass. Det är sådana fantastiska människor och de gör mig verkligen bättre. De pushar mig, de stöttar mig och utmanar mig. Jag älskar verkligen att få vara här på DCLS och vara en del av allt detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar