I lördags var det heldag i kyrkan där vi fixade massa tekniska saker etc. På kvällen var vi ute hos Susanna och umgicks ett helt gäng. Senare på kvällen jobbade jag min första natt och förmiddag, som gick bra. :)
På söndagen var det kyrka som vanligt och sedan umgicks vi hos Linn på kvällen. Sen skulle jag och Nacka skjutsa hem Tim till Mariannelund. Och då händer det. Vi kör av vägen och voltar ner i diket. Jag har nog aldrig varit så rädd eller chockad. Det var efter en backe med blixthalka. Nacka körde inte ens fort, men bilen fick en rejäl sladd. Jag och Tim trodde han skämtade först.
Bilen hamnade upp och ner. Jag hängde i bältet och Nacka fick hjälpa mig loss. Vi kunde sedan krypa ut ur bilen. Jag satte mig och typ började lipa. Jag var så himla chockad. Vi började ringa efter skjuts, för vi hade ingen tanke på att ringa räddningstjänst. Vi alla tre mådde ju bra?!
Men en bil stannade och han ringde brandkåren.
Sedan började det. Brandkår, polis och ambulans kommer till platsen. Jag började känna av lite i nacken, så jag fick åka ambulans in till sjukhuset. Där väntade flera läkare på mig och jag fick sitta i nackkrage, in i röntgen och vänta på resultat. Allt kändes så överdrivet, jag tänkte hela tiden att borde de inte har någon annan att kolla upp, jag är ju inte skadad! Men man vet ju aldrig som sagt. Jag fick ligga i en nackkrage och stirra upp i ett tak i typ tre timmar totalt. Snacka om att jag var stel efteråt, haha. Jag var inte direkt vacker i en ful nackkrage och helt svart runt ögonen för att jag gråtit så mycket. Jag grät typ hela kvällen/natten för var så chockad och rädd. Tacksam för Tim och Nacka som tog hand om mig, och för Joy och Austin som kom sen.
Hela situationen var väldigt läskig och speciellt när man tänker på vad som kunde hänt. Bilen är skrot nu. Framrutan och bakrutan var krossad och bakdelen intryckt. Vi hade verkligen änglavakt! Ingen blev skadad! Ju mer jag tänker på det - desto mer tacksam blir jag. Tack Gud för Ditt beskydd! <3
Usch så hemskt :( Rikard hade ju satt igång sin dosa samma kväll. När larmet gick fick jag en konstig känsla. Brukar aldrig tänka så mycket på det men hade svårt att somna om. Dagen efter tittade jag direkt på nätet och det tyckte de kändes konstigt. Det va som om jag kände att de va någon jag kände typ. Fy va läskigt det måste varit. Men så skönt att de gick bra i slutändan <3 kram Jossan
SvaraRadera